|
Julkort sida
|
Nu så kommer julen,
nu är julen här,
lite mörk och kulen
men ändå så kär.
Han i salen träder
med så hjärtligt sinn
och i högtidskläder
dansar barnen in.
Ljusen i lanternan
glimmar högt kring dem,
liksom klara stjärnan
över Betlehem.
Zacharias Topelius
(1818 - 1898)
Brinn, du julens stjärna,
lys min bardoms stig.
O, så gärna, gärna
ser jag upp till dig,
som jag förstode,
liten liksom jag
var också den gode
Frälsaren en dag.
Och så sken du redan
på hans krubba klar,
och så sken du sedan
allt till våra dar.
Zacharias Topelius
I jultid fylls hemmet av värme
och ljus
Tomtar och änglar gästar mitt hus
I luften doften av gran och en
Hjärtan och kulor dekorerar vår gren
Pepparkakor och saffransbak
Snön ligger tung på mark och tak
Julmusiken ljuder så skön
Och ännu står granen rak och grön
Julskinkan avnjuts på julebröd
På bordet en duk som är härligt röd
Varenda år under juletid
fylls mitt hjärta av julefrid.
God morgon på er alla
i gryningen den kalla.
Se ljuset värmer frusen jord
i vår kalla nord.
God morgon alla vänner.
Ja, alla som vi känner.
Här kommer vi och sprider ljus
i ert mörka hus.
Nu är det jul igen,
ja snart är det jul igen,
och då får ingen vara mulen.
Se flingors vita fall
på gran och björk och tall,
de hjälper oss fint till julen.
Nu drages kälken fram
och torkas ren från allt damm,
och skidan spännes stramt om foten.
Nog var väll sommaren bra,
men snön är bra att ha,
kom ut och hjälp oss ta emot en.
Vi stiger tidigt opp
och bjuder saffransdopp
med ljus i håret på Lucia.
Sen rustas i vart kök
och överallt är stök,
från kungens slott till grisens stia.
Och allesammans ska
så många klappar ha,
och därför har vi ryslig brådska,
för nu är det jul igen,
ja nu är det jul igen,
och julen varar ända till påska.
Elsa Beskow
(1874 - 1953)
Det bästa med julen som jag vet,
det är inte julmat och alla paket.
Det är när i fönstret vi har hyacinter,
en julstjärna uppe, och ute är vinter.
Det bästa med julen som jag vet,
det är inte julmat och alla paket.
Det är när man stökar och pyntar i husen.
Och julkvällen, när vi har tänt alla ljusen.
Det bästa med julen varje år,
det är inte godis och det som vi får.
Det är att på julen man verkligen känner:
man vill va’ tillsammans och trivas som vänner.
Stjärnorna faller i
natten nu
Himlarna sänker sig
Ner över jorden
Och när stjärnans bloss
Tänder sitt ljus hos oss
Brinner en låga klar
I hela norden
Julen är här
Och lyser frid på jorden
Glädjen är stor
I ett barns klara ögon bor den
Julen är här
I våra mörka länder
Kom låt oss ta varandras händer
När julen är här
Och jag vill tända en stjärna till
Den som har frusit
Och gått vill i världen
För den som inte finns hos oss
Tänder vi nu ett bloss
Brinner en låga klar
Kom hit, här är den
Ge oss av den frid som rår
I stjärnornas förunderliga hem
Led oss på den väg vi går
Så att vi hittar hem till den
Julen är här
Och lyser frid på jorden
Glädjen är stor
I ett barns klara ögon bor den
Julen är här
I våra mörka länder
Kom låt oss ta varandras händer
När julen är här
Julen är här
Nu har tomten börjat
tassa
i vart fönster ser han in
Säg har barnen varit snälla?
Lyser adventstjärnan din?
Tomten smyger runt i husen
kikar, undrar mår ni bra?
Kliar i sitt gråa huvud
Säg vad vill barnen ha?
Vet och hör din minsta önskan
kikar sig försynt omkring
smyger sen på ullestrumpan
smeker lätt en barnakind.
Tomtens allra största lycka
det är alla jordens barn.
Till dem vill han i år sänka
Fred och frihet alla dar.
Men så grå och trött och sliten
står han där i dammig vrå
barnen tror ej mer på tomten
ensam får han tassa på
Se
uppåt med barnsliga blickar
och tro som i barndomens dag,
och julfröjd dig himmelen skickar,
och lifvet får nya behag,
och hör hur på vindarna gunga
de sånger, du känner så väl!
De toner, som klockorna sjunga,
de komma med frid till din själ.
En stjärna i vårt fönster,
ett ljus på varje bord,
en lingonkrans på dörren,
en sång - och glada ord.
En lukt av lack i huset,
av hyacint och gran,
och hemligt pappersprassel
och mycket marsipan.
Nu sitter vi och väntar,
för allt är klart och gjort.
Just nu går julen sakta -
sen går den väldigt fort!
Midvinternattens
köld är hård
Stjärnorna gnistra och glimma
Alla sova i enslig gård
djupt under midnattstimma
Månen vandrar sin tysta ban
snön lyser vit på taken
Endast tomten är vaken.
Ute braskar
vinterkvällen,
gatan ligger tyst och mörk
draget skakar kaklugnsspjällen
och aav porten höres skrällen
när som vinden går i durg.
Enkel kvällsvard är till ända,
flickan dukar av vårt bord;
låt oss ljus i kronan tända
natten uti dag att vända,
natten är till nöjet gjord!
August Strinberg
(1849 - 1912)
Sen julafton kommer
som vi har väntat på
och alla blir så glada
att klappar ge och få
När gnistrande snöflingor falla
och vinternätterna är klara och kalla.
När granen pryder sin plats i varje hus
och advent nalkas med levande ljus.
Då samlar vi nära och kära i juletid
med förhoppning om stilla julefrid.
För då är julen här,
i handling och i ord.
Med blott en önskan
om fred på vår jord.
|
Julen är rolig
för stora och små
Paketen kan vara
röda eller blå
stora eller små
men dom är alltid
lika roliga att få.
Och kommer inte tomten
så blir det kris
för jag har varit snäll
på alla sätt och vis.
Månen
lyser i vinternatten
med ett silversken
när det är klart och kallt.
Snön gnistrar
allt är förtrollat.
Månen
lyser upp
i skog och mark
på gator och torg.
Leder mig med sitt ljus
genom den mörka natten.
Ni alla kan lysa precis som jag
och göra den mörkaste natten till dag.
En hjälpsam hand och ett vänligt ord,
för många blir värme och ljus på vår jord.
Granen står så mörk
och grön
under glans och glitter.
Julens stjärna, blid och skön,
högst i toppen sitter.
Bloss och ljus
glimma klart
i vårt hus
underbart.
Granen står så mörk och grön
under glans och glitter.
Kommen hit och ta’n i ring!
dansom muntra alla!
Medan glatt vi svänga kring,
må vår julsång skalla!
Lekom vid
granens stam,
som står blid,
allvarsam!
Må vi dansa granen kring,
se uppå den alla!
Må vi ock i glam och glans
bära allvar inne!
Må vi under fröjd och dans
fasthet ha i sinne!
Käckt vårt mod,
glad vår lek,
varmt vårt blod,
fritt från svek!
Stadigt mitt i blossens krans
klara stjärnan brinne!
Nu tätnar mörkret och ljusen tänds
och den första snön faller vit och mjuk.
Jag hör ett rop och ett lyckligt skratt
från ett barn som har väntat på julen.
Jag väntar än på den
första snön,
på ett lyckligt slut i en önskedröm.
Jag ser framför mig hur allt skall bli
som ett barn som har väntat på julen.
Nu faller den första snön
över frusen mark som blir vit igen.
Nu gnistrar en vinterdröm
och en stjärna står klar där i öster.
Jag känner stegen där vi har gått.
Det som var vårt liv, både stort
och smått och glädjen över det första ljus
som vi tänder i väntan på julen.
Tomten
av Viktor Rydberg (1828 - 1895)
Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova i enslig gård
djupt under midnattstimma.
Månen vandrar sin tysta ban,
snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken.
Endast tomten är vaken.
Står där så grå vid ladgårdsdörr,
grå mot den vita driva,
tittar, som många vintrar förr,
upp emot månens skiva,
tittar mot skogen, där gran och fur
drar kring gården sin dunkla mur,
grubblar, fast ej det lär båta,
över en underlig gåta.
För sin hand genom skägg och hår,
skakar huvud och hätta ---
»nej, den gåtan är alltför svår,
nej, jag gissar ej detta» ---
slår, som han plägar, inom kort
slika spörjande tankar bort,
går att ordna och pyssla,
går att sköta sin syssla.
Går till visthus och redskapshus,
känner på alla låsen ---
korna drömma vid månens ljus
sommardrömmar i båsen;
glömsk av sele och pisk och töm
Pålle i stallet har ock en dröm:
krubban han lutar över
fylls av doftande klöver; ---
Går till stängslet för lamm och får,
ser, hur de sova där inne;
går till hönsen, där tuppen står
stolt på sin högsta pinne;
Karo i hundbots halm mår gott,
vaknar och viftar svansen smått,
Karo sin tomte känner,
de äro gode vänner.
Tomten smyger sig sist att se
husbondfolket det kära,
länge och väl han märkt, att de
hålla hans flit i ära;
barnens kammar han sen på tå
nalkas att se de söta små,
ingen må det förtycka:
det är hans största lycka.
Så har han sett dem, far och son,
ren genom många leder
slumra som barn; men varifrån
kommo de väl hit neder?
Släkte följde på släkte snart,
blomstrade, åldrades, gick --- men vart?
Gåtan, som icke låter
gissa sig, kom så åter!
Tomten vandrar till ladans loft:
där har han bo och fäste
högt på skullen i höets doft,
nära vid svalans näste;
nu är väl svalans boning tom,
men till våren med blad och blom
kommer hon nog tillbaka,
följd av sin näpna maka.
Då har hon alltid att kvittra om
månget ett färdeminne,
intet likväl om gåtan, som
rör sig i tomtens sinne.
Genom en springa i ladans vägg
lyser månen på gubbens skägg,
strimman på skägget blänker,
tomten grubblar och tänker.
Tyst är skogen och nejden all,
livet där ute är fruset,
blott från fjärran av forsens fall
höres helt sakta bruset.
Tomten lyssnar och, halvt i dröm,
tycker sig höra tidens ström,
undrar, varthän den skall fara,
undrar, var källan må vara.
Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova i enslig gård
gott intill morgontimma.
Månen sänker sin tysta ban,
snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken.
Endast tomten är vaken.
Ursprungligen publicerad i
Ny Illustrerad Tidning
1881
Snart är det jul
och då ska vi ha kul.
Vi tar fram gran
och då kommer alla barn.
Hej, min rara, kära vän!
Jag har inte glömt dig än!
Nu vill jag önska dig Gott Nytt År
och hoppas att du det fantastiskt får!
Det finns ett litet, litet
ord
som jämt gör mej så glad.
Varenda timme dansar det
kring räknetalens rad.
Det skuttar som ett litet troll
uti min läsebok.
Jag undrar och jag drömmer
och jag svarar rent på tok.
Jag minns det strax på morgonen
och sent i sömnvarm kväll.
Det smakar på min tunga
som en ljuvlig karamell.
Vad gör det att december
är så lång och grå och ful
när ordet som jag tänker på
och drömmer om är JUL!
När juldagsmorgon
glimmar,
jag vill till stallet gå.
Guds Son i nattens timmar
där vilar uppå strå.
Välkommen hit till jorden
i signad juletid!
Du är vår konung vorden
som ger oss ljus och frid.
Till dig vårt lov vi höjer,
du barn i krubban där,
och våra knän vi böjer
för dig, o Jesus kär.
Snön ligger tjock
på gator och torg
Julaftonsmorgon,
jag ska köpa mig en gran
Människor springer
om varandra
Åh, det är jul i stan
Istappar hänger
ned från taken
Det knastrar så skönt
under mina skor
Jag tror på tomten,
att han kommer hem
Dit där jag bor
Genom grå olivträd
gick en vintervind,
trängde samman fåren
bet i herdens kind.
Det låg is på bäcken,
snö på bergen låg.
Mörkt det var i Juda,
vart än ögat såg.
Plötsligt tändes himlen,
det blev varmt med ens.
Sången ljöd, och ljuset
lyste utan gräns.
Men så släcktes ljuset,
stängd blev himlens dörr.
Sången ljöd ej mera,
allting var som förr.
Nej - en nyfödd gosse
låg på bädd av strå.
Så var änglasynen
ingen dröm ändå!
Britt Hallqvist
|
