|
Du nyår som susar med
vingar av glänsande snö,
som blandar med glittrande
solljus den bittraste vind
och tänder mer flammande
rosor på jungfrulig kind
och kramar än hårdare bröstet
på den som skall dö -
jag hälsar dig nyår
med glänsande vingar av snö!
O giv att all världen till slut
måtte bliva som då
när Herren ej ännu befallt
någon gräns mellan vatten och land,
när ännu ej djurögat stirrat mot rymdernas blå
och ännu en svagling ej
rivits av tass eller hand,
och kärleken ännu ej kommit
att locka och slå -
O giv att all världen
till slut måtte bliva som då!
Hör upp när midnattsklockan slår;
då skiftar själva Varat,
då tar det slut det gamla år
som se’n i fjol vi sparat!
En nyårsnatt kan hända att
ett nytt blir uppenbarat!
Just i denna stunden
just nu
i en stund som denna
just denna dagen
timman
minuten
och sekunden
just i denna stunden
skapar vi morgondagens historia
just därför
finns det endast en sekunds evighet
under året som svindlar förbi
med ljusets hastighet.
Raketerna har vi handlat in
och champagnen är klar
firar man med kärleken sin
så är kvällen helt underbar
Skicka ett kort
Kläppen tungt i
klockan slår:
"Nu är nyår inne"!
Tack du kära gamla år,
som så trött på tröskeln står
och är snart ett minne!
Nya år,
kom med fröjd och sol och vår
och ett tacksamt sinne!
av Elsa Beskow (1874 - 1953)
Låt icke midnattsslagen rymden skaka,
min broder i din bädd, vid årets slut,
förr’n du har satt dig upp att något vaka
och hunnit gjort ett överslag bakut…
Törhända, när du året sammanfattat,
ditt helhetsvy syns tämligt grått i grått:
Så många människor dig underskattat,
så många dig i grunden missförstått.
Och dock, jag tror att, mer å djupet granskat,
du här och där en ljuspunkt snart försport!
Hur glimmar ej ur dunklet oförvanskat
vad rätt du själv har tänkt och sagt och gjort:
Se här en komplimang, du artigt fällde…
se där en handling, den där juste begicks…
se här det glas, du varm till duskål hällde…
se där den penning, du gav ut i dricks.
Allt rullas upp: från lyftningen å hatten
till reprimanden, tvingad av förtret.
Likt rosor, ack, slå ut i nyårsnatten
produkterna av din personlighet.
Så skynda, fäst dem som en krans i håret,
och knyt dem, broder, kring din vandringsstav!
Då kan du lycklig möta nya året,
och må det gamla lugnt få gå i kvav.
av Nils Hasselskog (1892 - 1936)
Ljus och varm till vinterfest,
varm känsla i människans bröst.
Jag önskar alla att ha fred
och gott nytt år följer med.
Skicka ett kort
Nu är den sista tolvan slagen,
den som jämväl kan kallas Noll,
då tiden är som mest i tagen
och åren gå åt skilda håll
och män’skan står, så märkligt dragen
mot ömsom dur och ömsom moll;
nu stundar natten förr’n det dagas
och nästa år kan iakttagas! |