Omakalösa stjärna,
som brinner klar och stror!
O skjul, som har fått värna
en nyfödd och hans mor.
Eländigt och förfallet,
av lera och av strå,
halvt utan tak är stallet,
som stjärnan lyser på.
Kring krubbans enkla låda
står glansen silver blond.
Vad natten lät oss skåda,
är över allt förstånd.
