|
Det kom en stilla vind
och smekte ömt din trötta kind.
Liksom ett ljus som blåstes ut,
din levnadsdag har nått sitt slut.
Det minst sagda är det
djupast kända
Därför vare nu vårt tack
det enda
Ditt hem som Du älskat
där blommor har spirat
det lämnar Du nu för en
skönare värld
Din kind ej mer
jag smeka kan
ej trycka Dina händer
Du kommit till ett
annat land
där inget ont Dig händer.
Din levnadsdag är slut,
Din jordevandring ändad
Du här har kämpat ut
och dina kära lämnat
Nu vilar Du i ro och frid
Hos Jesus Krist till evig tid
Din verksamma dag
har nått sitt slut.
Din ordnande hand har domnat
Aftonen kom, Du kämpat ut
I frid Du stilla har somnat.
Ditt goda hjärta och glada lynne,
hos oss skall leva i tacksamt minne.
Ditt varma hjärta slutat slå
Du alltför tidigt fick från oss gå
Tack för den kärlek Du oss givit har
Ditt vackra ljusa minne lever kvar
Djupt genom själen klingar,
stundom en himmelsk ton.
Ger åt min längtan vingar,
för mig till nådens tron.
Djupt i hjärtat svider såren
Läk dem, Du som allt förmår
Torka bort den bittra tåren
Himlens Herre, Fader vår
Du borde ha vunnit,
men döden var starkast
- nu friden du funnit.
Du visat dig glad
inför vänner och kära,
vi glömmer dig alrdig,
du stod oss så nära.
Du friden har funnit från
sjukdom och smärta
Men lever dock alltid hos
oss i vårt hjärta
Tills ringen är sluten
Du går ifrån oss
men är ej borta
I våra tankar
Du lever kvar
Du led i tysthet
men slut är striden
Nu famnas Du av den
djupa friden,
där ingen klagar
och ingen gråter
Vårt hopp är,
att vi träffas åter
Du somnade stilla
när färden var slut
Från allt vad Du
lidit
Du nu vilar ut
Du var så trött
Din bleka kind
Nu smeks till ro
Av evighetens vind
Du är inte här,
men jag
kysser din kind
En kyss som jag sänder
med smekande vind
Öppna ett fönster,
ställ det på glänt
Den vind som Du känner
är kyssen jag sänt.
Där borta där vindarna sjunga
sin eviga jubelsång
Vi glömma sorgerna tunga
och mötas åter en gång
Döden kommer
Livet går
Sakta vi vandra mot natten
Mörkret kommer
Ljuset går
men Morgonen föds under
natten
Ej sjukdom och oro
mer gör Dig illa
Skönt är att veta
Du lider ej mer
En flitig hand har domnat
Din arbetsdag har nått sitt slut
Och i Guds hand Du somnat
Din kära stämma tystnat har
Men vackert står Ditt minne kvar
En gång blir allting stilla,
en gång får allting ro
Ej något skall förvilla
min själ på kvällens bro.
En morgon utan synd
jag vakna får,
en morgon glad hos
frälsaren där hemma.
Får se förklarade
hans dyra sår
och höra ljudet av
hans kära stämma.
En tröst i sorgen Gud oss ger
Att den vi älskar ej lider mer
Far har räckt ut handen
Mor har fattat den
På den andra stranden
Mötas de igen.
Frid viskar träden kring
hemmet du älskat.
Farväl bugar blommorna
du vårdat så ömt.
Tack kvittrar fåglarna
som var morgon dig hälsat.
Tyst viskar vinden farväl.
Frid susar träden kring
stugan Du älskat.
Farväl bugar blommorna
Du vårdat så ömt.
Tack viskar fågeln,
som var morgon Dig hälsat.
Tyst sjunger vinden,
Vila i frid.
Frigjord Du målet för din längtan
funnit hemmet det eviga.
För den som sjukdom
blott är givet
är döden skönare
än livet
Förlustens hela storhet
jag ej har fattat än,
vet blott att jag har mistat
min allra bästa vän.
Då viskar jag de orden
de vackraste jag vet
Du var mitt allt på jorden
och min i evighet.
Gråt inte för att jag är död
Jag finns inom dig alltid
Du hör min röst, den finns i dig
Du kan höra den när du vill
Du har mitt ansikte,
min kropp finns i dig
Du kan ta fram den när du vill
Allt som finns kvar av mig
finns inom dig
Så är vi alltid tillsammans
Gråt inte vid min grav.
Jag finns inte där
Jag finns i solens spegelblänk på fjorden.
Jag finns i vindens lek över sädesfälten.
Och när Du en tidig morgon
väcks av fåglars kvitter
är det min röst Du hör.
Så gråt inte vid min grav.
Jag är inte död.
Jag har bara gett mig av.
Gud för Dig är allting klart
allt det dolda uppenbart
Mörkret är ej mörkt för Dig
och i dunklet ser Du mig
Han bar Dig hem när höstens
vindar susa
när bladen fälls och ängen skövlad står.
Att vila ut i himlens nejder ljusa
dit höstens frost och vinterns natt ej når.
Hemma, hemma får vi
vila
efter slutad kamp
och strid.
Hemma, hemma hos vår
Fader
väntar oss en evig
frid.
Herre ditt kors låt för mitt
öga stå,
när genom dödens dal jag sist skall gå.
Skuggorna fly ifrån ljuset av Dig,
i liv och död o Jesus bliv hos mig.
Hjärtat stannat, ögon slutit
livets sista krafter trytit
Hur skönt att somna
när dagen är slut
hur skönt att vila
från lidandet ut
Hur skönt att stilla somna in,
när stunden slutligen är inne.
Att lämna allt med rofyllt sinne
i ljust och välbevarat minne.
Hur tomt det efter Dig har blivit
Det känns som solens
ljus för
oss gått ner
Ty ingen såsom Du har
kärlek givit
Din plats kan aldrig fyllas mer
I glada stunder
vi
fröjdades och log
Vi njöt av livets under
tills ödet hårt oss slog
När sorgen nu oss fann
vi hade ju varann
Nu viskar jag de orden
de vackraste jag vet:
Du var mitt allt på jorden
och min i evighet.
I höstvindars sus Du somnat stilla
Ej sjukdom och oro mer gör Dig illa
Skön är vilan som graven ger
Gott att veta Du lider ej mer
I livet vi ej träffas mer
och trycka får Din hand.
Den sista hälsning vi kan ge
är kransen med ett band.
Snart kyrkans klockor mana oss,
att lämna Dig i frid.
Vi viskar alla tack för allt,
vi mötas om en tid.
I minnet Du lever
Du finns alltid kvar
I minnet vi ser Dig
precis som Du var
I världen är du bara någon,
för någon är du hela världen
Icke död fast livet flytt,
anden har blott boning bytt.
Ingen dag är så lång
att ej dess afton kommer
Inget farväl
inga medvetna ord
Så fort och tyst gick Du
bort från vår jord
Här går vi i rester ur Din
svunna värld
Bland tankar och minnen
som färgat Din härd
Allt som Du älskat
Oss bilder nu ger
Du talar och skrattar
Vi minns Dig och ser
Inte en dag utan längtan
Inte en tanke utan saknad
Vi minns den dagen som igår
Den dagen vi aldrig förstår.
Inte trodde jag vi Dig
skulle mista
Att ögon som strålat så
klart skulle brista
Jag sover gott, ej mer jag
Smärta känner
Tyst dödens ängel viskar
sov i frid.
Jag är hos dig, min Gud,
som barnet hos sin mamma.
Jag är hos dig som fågeln i sitt bo.
Jag är hos dig, min Gud.
Jag är hos dig, min Gud,
när natten börjar komma.
Bli kvar hos mig,
så har jag lugn och ro.
(Psalm 607)
Jag är tusen vindar över sjön.
Jag är silverglittret över snön.
Jag är solsken över mogen säd.
Jag är stilla regn i höstens träd.
Jordens oro viker
för den frid som varar
Graven allt förliker
himlen allt förklarar
Klockorna ringa så sakta till ro
Nu har Du funnit ett ljusare bo
Aftonens stjärna lyser så blid
Vila i frid. Vila i frid
Kom då, o frid.
Dröj i mitt tjäll,
bliv bästa gästen min.
Ty dagen skrider.
det blir kväll
och natten bryter in.
Kom o Jesus bliv mig
när,
låt mig bliva där Du
är.
Till Far
Kära lilla Far
nu är Din strävan slut
All smärta den är borta
och Du får vila ut
För allt vi vill Dig tacka
för kärlek rik och rar
För omsorg och all möda
kära lilla Far.
Lika stilla som Du levat
Lika stilla gick Du bort
Lilla lutande rosenknopp,
vill du idag ej vakna?
Vet du ej, att solen gått opp
och alla små blommor
dig sakna
Solen brände för hett igår.
I natt föll regnet i strömmar.
Aldrig mera solen förmår
att väcka dig
ur dina drömmar.
Livets dag till afton gått.
Hjärtat nu sin vila fått.
Livets slut kan ingen hindra
men vackra minnen kan sorgen lindra.
Livets timmar är korta
Slutets aning fjärran är
Att Du nu är borta
Det för oss ofattbart är
Ljus efter mörker, vilan så skön.
Ljuvt är att vila när
krafterna domna
Skönt i den eviga vilan
få somna
|
